Igår var den första dagen som jag inte har haft panik. Sån där panik när det bara snurrar och man inte riktigt vet vart man är när man vaknar. Eller som pappa uttryckte det: "du har ju fått ett helt cementblock i hövvet". Jag kände mig lite kaxig igår till och med! Tills jag insåg att det här inte handlar om nån vecka till utan fram till Maj.. Då rasade jag ihop som en liten hög på golvet och fick skarpa upp mig själv därifrån.
Jag var på min första klass igår. Vi började med att gå till en märklig välkommen-till-landet-och-till-underbara-frankrike-träff. Det kändes ju toppen för min del! : / En kille från marocko var snabbt framme och undrade när vi skulle gå på bio och byta skype/email/facebook/gå på stan samt förmodligen pussas också. Jag ursäktade mig lite fint med att säga " ehöö..I´m going to...släng..I mean throw away this..this cup!" Snabbt som en vessla stack jag iväg och gömde mig bakom en grupp amerikaner. "Are you speaking english? thank god!!!!!" sa jag stillsamt och tvingade mig in i gruppen. De nickade och jag hävde ur mig allt som har hänt.De tyckte förmodligen att jag var lite för mycket så jag ställde mig lite brevid. Inte alls obekvämt. Drack lite vatten. En av tjejerna kom fram och frågade om jag skulle följa med till klassen. Jaaaaa!!!!!!!!! En vän!!!!!!!!
Lärarinnan var en liten kvinna som pratade långsamt och pedagogiskt. Bra där. Jag förstod allt hon sa. Hon bad mig presentera sig. "Je máppelle Sofia, Je suis suedois." "A´quell age? (hur gammal är du?)" Helvete. Måste jag svara på det? "Je suis 30 ans. (Jag har 30 år) "non, J´ai 30 ans" Japp rub it in lady. "Quelle ville dans Suedé?" (vilken stad bor du i?) Här utspelar sig nu en liten monolog i mitt huvud:
TankeA: Hur var det nu igen? ska man säga det på franska eller det engelska sättet? Goteborg eller Gothenburg?
TankeB: Jag vet inte, fattar de om du säger goetebuerg kanske?
TankeA: Fan, när jag sa att jag var från Sverige så började de prata om choklad och klockor.
TankeB : Goteborg, säg Goteborg!
"Je viens du GÖÖÖÖÖÖÖTEEEEBOOOOORGGGGG!!!!" På klingade göteborgska. Jag lät som Veiron i ottan. Jag försökte hålla masken och de nickade och log lite. Jisses.
Jag har under min fritid, som känns som en evighet, gått runt på stan. Igår var jag tvungen att köpa en kudde för det ingår inte på rummet. Det gör heller inte toaringen på toan. Lampan vid sängen, som gav lite stämningsljus över min cell, gick sönder. Vad göra?
"Inred det här till något fint, något man vill vara i" Hör jag Ernst K säga. Sagt och gjort! Kudde, värmeljus, lampa och lite toapapper blev det. Jag struntade i ringen eftersom jag förmodligen inte kommer stanna i det här hemska rummet.
Efter det är det dags för mat. Jag har dragit ner på matransonen lite. Inte för att jag inte är hungrig utan för att det inte finns nånstans att ha maten. Jag åt en pizza. Ha ha! beställde en pizza och tänkte be att få den utan ansjovis. Det enda franska maträtt jag kan! Den hade ingen ansjovis på så jag tyckte att det kändes lite krystat att be dem ta bort ansjovisen.. Men! jag beställde, bad om notan och frågade om serviceavgiften var inräknad. På franska! Häromdagen beställde jag en taxi: "Bonjour, jag pratar franska inte så bra, Jag vill ha taxi. Till Houille Blanche. Resinence Ouest. Merci. Hej då" Inte så illa!
Nu ska jag kolla in om jag kan få internet på rummet också så jag kan skypa lite.
Kram på dig, Jag garvar huvet av mig mellan bokningarna :)
SvaraRaderaFia, du är nr 1 på min humorhimmel! Jag är så imponerad av dina franska framgångar:) Can´t wait att komma ner och hälsa på, tänk att få bli bjuden på en pizzaslice i DET köket!!
SvaraRaderaHaha Hanna säger det så bra!! Hejja dig Sofia, det här kommer att gå vägen, det vet du ju! Och om inte annat så är det alltid sjukt mycket roligare att komma hem och berätta om katastrofresor än om helt normala sådana!
SvaraRadera