Hej hej.
Ja nu blev jag allt lite sugen på att skriva igen. Det var ju ett tag sen och sommaren har nästan passerat förbi, jag äter inte längre franska ostar varje dag och är hemma i min egna lägenhet med alla bekvämligheter man kan tänka sig. Svensk tv är en bra grej faktiskt. Bakpulver en annan. Jag har kommit till sans efter några turbulenta veckor efter min hemkomst och nu är vardagen här. Version 2.0. Jag tänker fortsätta med lite vardagsiaktagelser och rapportera om dem här.
Håll till godo.
Helgen har bjudit på kontraster. Det är Way out West i stan och jag känner mig nödgad att skriva lite om oss som inte gick på detta spektakel. Temat denna helgen var "Gammal/Ung - en stilstudie"
I fredags var jag ute på krogen med några nya bekantskaper. Mycket trevlig kväll med skratt och en och idel vin, shots och andra trevligheter.Vi befann oss på en av stadens "mognare" barer som brukar dra ofantligt mycket folk på fredagar. Skulle nog säga at åldern ligger på minst 40 plus. Jag såg mig omkring och konstaterade följande:
1. Det råder en viss air av "lyckade" människor på detta ställe.
2. Det är en köpstark grupp människor som redan gått igenom iallafall en skilsmässa.
3. Det är könsuppdelat. Kvinnorna har långa blonda hårsvall och dyra märkeskläder. Männen är aningens överviktiga eller solariebrända med röda byxor.
Vid ett toalettbesök fann jag idel damer grejandes på damers vis vid speglar läggandes nytt läppglans och hårpiff. Men en detalj ser man vanligtvis inte på ställen där klientelet är något yngre: När det skulle läsas sms så kom läsglasögonen fram. De vackra damerna plockar upp ett litet etui med något så skamligt som ett par glasögon. Min väninna blev till och med ombedd att läsa högt för en kvinna vad det stod i hennes sms. "Har ni kul?" stod det. "Ja? vem är det ifrån?" sa kvinnan. "Från Karla" sa min väninna lite smått förundrad. Min fråga är då: Är detta sista anhalten innan man blir förpassad till att stanna hemma för att yngre människor tycker det inte riktigt passar sig att gå på lokal?
Under lördagen var jag på mycket trevligt besök hos ytterligare en väninna. När jag skulle åka därifrån efter vuxenmat och öl i fint glas studerade jag ett gäng partysugna ungdommar intill busskuren.
Flickorna (ja just det) hade snarlika långklänningar på sig. Inte så att man skulle kunna anklaga dem för att se likadana ut (meh hallå? hennes klänning har ju lila blommor, min har rosa") Det spelades musik på den tillhörande mainstream telefonen Iphone ; ) och lite lätta utrop vid en låt som de gillade. Pojkarna som var med skojade med varandra lite råare och drack öl ur flaska. Konversationen dem sinsemellan gick ungefär så här:
"Vart ska vi ikväll?" "Jag vet inte, Push tror jag" "Det heter inte push, Man säger poush, med o liksom" "Ha ha kalle målade kuken på Poseidon gul!" "Han borde gjort den röd" "Aaa"
Bussen kom och flickorna med alldeles för mycket smink och parfym trippade in i bussen för att ställa nära intill den långa snyggingen. Den ena var lite snabbare och lyckades klämma sig in vid hans högra armhåla medans den andra fick nöja sig med att ställa sig framför. En annan kille i gänget som nog inte var den ballaste killen jämfört med Mr rödbyxa med advokathår försökte tafatt vifta bort en inbillad mygga från den stackars förlorarflickans hår. Som tack fick han ett fnys och himlande med ögonen.
Ack ni arma stackare som har åratal av veleri framför er! Tänkte jag och hoppade av bussen.
Den sista anekdoten var en kille som stoppar mig på gatan och frågar om jag har en sekund. Jag insåg att det inte var den tiden på dygnet då gatuförsäljare vill få mig att byta mobilabonnemang eller gå med i amnesty så jag sa ja. "Har du spelat Grand Tourismo nån gång?" "Ja faktiskt" sa jag. "Ahaaaa! skaffa dig ett liv" svarade ynglingen.
Jag är fortfarande osäker på vad det betydde.
