Helgen som gick!

Nä hörninini! Det häringa livet i France kanske inte är så dumt trots allt..
Det började med fredag.
Vi hade lite avslutning med klassen för att fira att vi tagit oss igenom den. Jag tyckte det var ypperligt då även jag fick ett fint diplom att hänga på väggen. : )
Det började pratas om att kanske åka skidor till helgen och jag och Ashe var ju allt lite sugna på after ski också!
Vi gjorde slag i saken och på studenters vis började se oss om efter nånstans att bo i Alpes D´huez. Enaitz och Victor från klassen ville också hänga på. Vi lyckade inom loppet av en och en halv timme, hitta rum som inte ruinerade oss, boka bussbiljett och hyra skidor. Inte illa med tanke på all jädra byråkrati i det här landet. (ska man t ex ansöka om förmånskort nånstans måste man typ lämna blod och släktforska fram nån reko gubbe man haft i sin familj för att få ta del av diverse rabatter etc)

Under kvällen käkade jag fondue (igen) med klassen. Supertrevligt och vi blev "cheesed out man. Like for real" Några beställde även chokladfondue och det hela avslutades med en lite chartreuse som huset bjöd på.

                                          Chokladfondue med vänner!

Bums i säng efter att vi fyllt våra magar med ost för att ladda inför helgens bravader..

Lördag.
Vi kom till ett soligt (börjar nästan bli tjatigt va? ; )) och underbart Alpes D´huez vid 9 tiden. Vi traskade ner med vårt pick och pack till det gulliga lilla stället Le Chemoins. De som jobbade där va engelsmän och välkomnade oss med ett "Alright love, you ok?"
När vi äntligen hade kommit upp i backen ville Ashe bara åka i de gröna backarna "dude, no way I´m going after you lot" så jag och Enaitz åkte uppåt berget för att åka lite röda och blå. Tyvärr så är inte snön så bra då det inte snöat på flera veckor och det är isigt i backarna.
Vi möttes upp för lunch istället tillsammans med några vänner till Ashe. Två tjejer var med vilket nog var tur då det började bli lite väl grabbigt ett tag. Servitörerna va franska ut i fingertopparna och för att få service snabbt passade jag på att flirta lite med vår. Det ledde ju till att jag fick en skvätt whisky till kaffet som en av servitörerna bar i brallorna. Världsklass.

Anledningen till att vi åkte hit var för att Ashe hade hört att de hade en utomhuspool. Han tjatade om den där poolen som ett barn på julafton. Tills han insåg att han var tvungen att ha små speedos på sig. I frankrike är det förbjudet att ha shorts på sig när man badar i pool. he he.. Detta hindrade dock inte honom! Man kunde hyra men han vägrade det eftersom "I don´t want some other dudes pube man".

Dessvärre missade jag det hela då han gick för att bada i 2 timmar(!) själv. "man, I´m shrinking!"

Kvällen vigdes åt dekadensen och de ädla dryckerna! Ack så det flödade och utgång blev det.. Med besked. Eftersom jag numera är "en av killarna" så får man också bjuda damerna på drinkar. Dvs de som var med oss, inte nån annan.
Vi gick på klubb och där hände följande:

Jg står och dansar med mina homies då det dyker upp en tjomme och börjar prata engelska. Det visar sig att han är australiensare (he he) och säger: " Du är sötare nu än när jag såg dig i backen idag. Du var söt då med men du hade en snorkråka i näsan och gick av lifen vid babybacken" Jahapp. Eftersom jag är oerhört svag för annorlunda raggningsrepliker gick den naturligtvis hem. Han fick mitt nummer och jag en inbjudan till London där han bor.. Inte illa!

                                          Killarna och jag. : )  

Söndag.
Eftersom jag inte är 20 längre så tog lördagens festande rätt hårt på mig.
Jag fick återhämta mig lite genom att ligga i backen och sola meda Ashe lärde sig med en snigels hastighet att ta sig ner för berget. Mellan varven kom han förbi för att kolla till mig så jag inte hade kolat vippen.
Jag, Ashe och Enaitz åkte lite till på eftermiddagen och sen bar det av hem. Helgen var fantastisk men jag såg inte fram emot att krypa in i min cell igen..

                                          Dude, this is awsome.

Boende i Grenoble sökes!

Eftersom nu språkpunkten har avsagt sig allt ansvar angående mitt boende så har jag bestämt mig för att leva efter devisen "själv är bäste dräng".

Innan jag går vidare tänker jag nu här ta tillfället i akt och spy galla över språkpunkten.
Jag hade ett samtal med dem angående min situation som inte har varit helt optimal om man säger så.
Jag blev lätt uppretad av att höra att de tyckte att de redan hade kompenserat mig för något som jag trodde att jag hade bokat. "Ja vi får lägga ut i runda slängar 10 000 spänn till på att du ska få stanna till Maj" säger människan jag inte nämner vid namn där. "Hur är det mitt problem, tycker du?" frågar jag lite mer ansträngt. "Ja vi ordnar ju så du får stanna" Här undrar jag lite över logiken i deras sätt att tänka. Är det inte självklart att de ordnar det utan att börja snacka om vad de betalar? Jag har ju bokat i tron om att jag ska gå intensivkursen till Maj. Jag anser inte att de kompenserat mig för något ännu. Punkt. Idioter.

Hursomhelst så har Ashe erbjudit mig sin garderob. På riktigt. Han har en walk-in closet och tyckte att jag kunde bo där för 250 euro. Det är billigt för ett rum men så ville han även att jag skulle städa hans lägenhet."For real man, I need somebody to clear it all up." Jag är lite tveksam till flera saker i det där erbjudandet dock..
Jag spädde nog på det lite mer genom att säga att det var rätt skitigt hemma hos honom. Han tyckte att jag förolämpade hela hans släkt genom att gå på så. Då erbjöd jag mig snabbt att hjälpa honom att inreda sagda lägenhet. Om vi hinner åker vi till IKEA nästa vecka och då jädrar ska det bli lite finess på stället!

Jag har bett Ian och hans flickvän att hjälpa mig med att ringa på en lägenhet där de bor. Jag såg deras lägenhet och de bor på ca 10 kvm. Allt inräknat. Kök, vardagsrum samt hall. Toaletten är pytteliten och min stora fråga är nu: Vart tusan tvättar man? Jag börjar bli kort om underkläder..

We don´t need no education!

Under tisdagen kom jag och killarna överens om att åka lite skidor på onsdagen.

Detta betydde att franskan fick stryka på foten den här dagen.

Vi hyrde skidor och fixade skipass inne i stan på tisdagen och kl 07.15, onsdag morgon, gick bussen till Les 2 Alpes! Hurra!

Det va jag, Ian och hans flickvän Caroline, Enaitz (har lärt mig namnet nu på denne blyge baskier, som han är och inte spanjor, och det uttalas ”Änna”) och Ashkan. Han har precis börjat lära sig åka snowboard. Hans historier om hur det ser ut när han åker är vansinnigt roliga och jag såg mycket fram emot att få se det live. Ashe har även sin bild av Enaitz som en bergsman som jag tidigare nämnt och tydligen är det i hans värld någon som ”åker skidor dag och natt, flår djur levande och dödar björnar med bara händerna samt iklär sig skinnet av samma björn” Enaitz i sin tur är lite för artig för att säga att han är ingenjör egentligen och nog aldrig sett en björn i verkligheten.

Vi kom fram till ett iskallt Les 2 Alpes vid 9 snåret. Vi tog kabinhissen till toppen tillsammans med alla väderbitna skidinstruktörer och deras grupper och gjorde några åk. Förövrigt så åker ju varenda kotte skidor eller snowboard härnere. Själv blev jag omkörd av en kvinna i 60 års åldern som körde snowboard..Jag brukar låtsas att jag är Anja Persson och försöker se nonchalant ut. Tyvärr så ser jag nog mer ut som Stig-Helmer Olsson.

Stackars Ashe var lika dålig som han sagt att han var.. Men han har kämparanda! Lite som Ole om jag nu ska använda sällskapsresan som referens igen. En iransk Ole från London.

Vi andra bestämde oss för att åka ihop men tyvärr tappade jag bort dem efter vårt första åk. Jag åkte runt själv och pratade med lite fransmän i liftarna. Jag brukar börja med att säga att jag är från Sverige. Det brukar vara en isbrytare..

Lunchen intogs således på en bergstopp i oförskämt fint väder! Jag beställde nåt franskt. Det var lite som potatisgratäng med smält brieost och bacon.. yum.

Vi fortsatte att åka och gosse.. backarna här är onekligen aggresiva! I Serre åkte jag i de svarta backarna men här var de röda riktigt läskiga.

Under eftermiddagen hände det lite grejer som man ändå kan lägga i kategorin ”märkligt- fast roligt att berätta”.

Det första som hände var att Caroline, ser en tjej ramla i backen. Ur tjejens väska ramlar något som på håll ser ut som en baguette. Caroline vill vara vänlig och hjälpa den strandsatta snowboardisten och åker fram för att plocka upp baguetten.

Det visar sig att ”baguetten” är..en dildo. En något udda tingest att ta med sig på skidturen kan  man tycka. Ashes kommentar? ”wicked”. Naturligtvis.

Den andra ”märkligt- fast roligt att berätta” hände när vi hade hittat Ashe på afterskin, lagom packad, dansandes själv, ivrigt till Metallica. Folk festade på ganska bra och det var inte bara alkohol som flödade.

När vi skulle åka därifrån åker det en kille upp jämnsides med mig och skriker ”I´m so fucking high!!!! Whoohooo!!!!!”

När jag såg mig lite mer omkring kunde man ganska lätt urskilja att hela backen var full med lallande fransoser i varierande nykterhetstillstånd. Några åkte upp jämnsides för att säga att de älskar mig. Trevligt. Dock vet jag inte hur jag ska tackla det när man susar ner för backen i vad som känns som 100 km i timmen.

                                          Lunch i backen.

After ski som heter duga! Lägg särskillt märke till min BALJA weissbier..Här poserar jag tillsammans med Ashe.= )

                                          After ski i bergen. Livet kan vara sämre.

                                          Jag och Caroline i Les 2 Alpes.

                                             

Nya kompisar!

Ok så måndagen började ganska bra. Gick till skolan och försökte förstå lite franska. De har något som de kallar för "lab" här där vi har hörlurar på oss och får lyssna på läraren som babblar en massa obegripligheter och sen ska vi säga efter henne. Jag misstänkte att det blev inspelat men ingen har talat om hum man gör för att lyssna på skiten. Vilket har lett till att jag suttit och glott ut och undrat va de andra håller på med under tiden. Snacka om handlingsförlamad..
Bättre går det ialafall på de vanliga lektionerna! Hej vad det går! Jag pratar inte så mycket dock (vilket är såååå frustrerande!) Men kanske skönt för de andra studenterna.
Jag hänger lite med en killen från London, Ashkan. Han är så sjukt rolig och låter som Ali G som sagt. Han är forskare och ska bo här i 3 år. Ian, amerikanen som jag trodde va lite trög, är nog bara lite reserverad. Och så har vi den vackre spanjoren vars namn är så knepigt att jag mest säger "du" till honom.
Jag, Askan och Ian gick för att käka sushi igår. Det var supertrevligt!
Ashkan, som jag garvar på mig åt så fort han öppnar munnen, frågade om vi skulle ta ett glas och möta upp lite kompisar senare.
Klart jag vill! Hurra! Vänner!!!!!! Vi sitter i en mysig bar och han berättar att han ville satsa på karriären och jag berättar att jag vill dra ut den där pinnen som jag och många andra svenskar har i arslet. "No problem, man" säger Ashkan, "It´s gonna be wicked ére"

Efter några weissbier går vi vidare för att spela biljard med Ian och hans flickvän och deras vänner. Jag har fru fortuna på min sida och spelar helt obekymrat skiten ur de andra. Inombords kan jag knappt tro att det är sant att jag sätter de där bollarna..
Jag ber killarna i baren att ringa en taxi åt mig, de flirtar lite och tar fram ett par handklovar för att kedja fast mig i baren. Hmm.. Det var visst min que till att åka det ja.. Jag är så glad över att ha träffat några vänner och att franskan inte är obegriplig HELA TIDEN att när taxin kommer så öppnar jag dörren och istället säga "bonsoír" skriker jag till taxichaffisen :"Merciiiiiii!!!!"

Första skiddagen!

När Sylvain och jag pratades vid under fredagen nämnde han skidåkning. Jag blev helt vild av lycka när han frågade om det var ok att stiga upp tidigt för att åka till Chamrousse i söndags. "Jag stiger upp kl 03 om det behövs!" tjöt jag. Sagt och gjort.
Sylvain kom och hämtade mig 6.30 och vi lämnade ett kyligt Grenoble för att 1300 m, 40 minuter och -12 grader senare vara i ett snölandskap som påminner lite om "Narnia" Jag följde med honom in till skidinstruktörernas omklädesrum och träffade hans kollegor. Det blev lite konstig stämmning där inne för Sylvain presenterade inte mig riktigt och jag liksom halvsa mitt namn. En mix av svenska/engelska/franska. "Je är Sofia, une friend avec Sylvain" Jag har börjat vänja mig vid att de säger hej och sen kommer det en lång salva ord jag inte förstår. Jag ler och säger "d'accor" (okej).

Eftersom liftarna inte öppnar förrän kl 9 fick jag vänta  en stund på en restaurang. "Je voudrais le petit-dejuorner sil vous plait" sa jag lite malligt. "Oui mademoiselle, avec café au lai oú café noir?"sa sen mycket trevlige mannen bakom dsken "avec lait sil te plait" sa jag franskt. (Förmodligen lät det som motsvarande hammarkullensvenska, ni vet "jag vill ha kärlek å respeeeekt!", men jag kunde framföra vad jag ville iallafall..)

Sylvain jobbade medan jag åkte runt själv i backen. Jag blev så exalterad och ville så desperat säga till nån hur vackert det var här uppe ovan molnen, solen som skiner och den gnistrande snön så jag passar på när jag står i liftkön: "It´s a beautiful day! säger jag lyckligt till en av liftkillarna, "Oui, you too!" säger han tillbaka och jag börjar fnissa som en skolflicka igen. Herregud..

Åker några timmar och får så ont i ea vaden så jag inte kan stå upp. Sylvain tycker jag är en mes och försöker tvinga upp mig i backen igen. Men jag gnäller och vi åker hem. Vi käkar lunch på McDonalds och jag ramlar hem för några timmars vila.

D'accor.
Sylvain tyckte inte jag skulle stanna hemma i mitt ledsamma, ensamma rum. Han har helt klart rätt. Jag bestämmer mig för att gå på bio.
Jag kände inte för att se en dubbad Matt Damon så jag går all in och bestämmer mig för "Poupoupido". Det är en fransk film om en kvinna som ser ut som Marilyn Monroe och lever sitt liv exact som sin dito. Hon dör och en tafatt författare bestämmer sig för att ta reda på om hennes död är självförvållad eller om nån annan är inblandad i hennes död. Författaren är väldigt rolig, det förstår jag på de som skrattar högt i biosalongen. Jag försöker också skratta lite även om jag inte fattar. Lite som jag gjorde när jag var liten och kollade på "Cosby". Jag skrattade när publiken på tv skrattade.
Filmen var faktiskt bra och jag tog vagnen hem och bums i säng..

                                                           En stadig fransk frukost.

                           "Det är inte mannen ni ser på bilden som har gjort skidorna."

Lördag

Lördag.
Alla som är självmordsbenägna borde hyra ut sin lägenhet, sätta sig på första bästa flyg ner till ett land där man inte förstår ett ord. Då sätter överlevnadsinstinkten igång vill jag lova..
Jag var helt slut så jag vaknade först vid 12.30. Såsade runt på mina 12 kvm och tog mig slutligen ner på stan vid 16-snåret. Var tvungen att handla lite frukostmat i form av skorpor, juice i portionsförpackning samt några bananer. Fransmän lever tydligen på kärlek och luft. Jävla romantiker...
Sylvain hämtade upp mig kl 19 för att ta mig ut på restaurang. Vi hamnade på en väldigt trång restaurang och vi fick i princip klättra in till bordet. Folk glodde på oss och garvade.Naturligtvis. Vi beställde ostfondue och vin. Sylvain är väldigt gullig och jag kände att jag ville återgällda honom genom att bjuda på middagen. "I´ll take care of the bill" sa jag när vi hade krånglat oss upp från bordet. "What" sa han med fransk brytning. "I´ll arrange the payment" försökte jag igen. "What?" sa han ännu mer förvirrad. Va fan.. "I´ll pay for the dinner!" sa jag lite högre varpå folk i restaurangen vänder sig om mot oss och börjar skratta. "In France it is no usual woman pay" säger han lite försiktigt. Jag kände att jag hade brötat på och underminerat hans manlighet. När vi kommer fram till kassan (ja de har en kassa på den här restaurangen) Så visade det sig naturligtvis att jag bara hade 20 euro på mig och de tog inte kort. Sylvain försvann som ett streck till en automat för att ta ut pengar. Folk stirrar på mig som jag vore ett ufo. "Har jag nåt i ansiktet eller?" tänkte jag stilla. Damen i kassan frågar Sylvain om han är med "den unga flickan där"(he he) och vi betalar.
När vi går därifrån frågar jag honom om jag ser så ofransk ut eftersom folk stirrar så. "Yes" säger han "They look at you because you look beautiful." "And you are wiss me" Allt är förlåtet. Franska jag inte förstår och råtthål till rum. Jag förlåter dig Frankrike.

Fredag

Japp då har jag överlevt helgen.
I fredags hade jag lektion med "min" klass. Det började med att jag hälsade "bonjour" på en som jag trodde va läraren. Det blev lite konstigt för hon hade ju ingen aning om vem jag var. Sen kommer den riktiga läraren och presenterar mig för klassen. Ungefär som när man är fem år och står där, kobent och med ett finger i munnen. Det är en engelsman i klassen som verkar shysst. Han pratar som Ali G dock så jag har svårt för att inte skratta när han öppnar munnen.
När vi hade satt oss ner kom dagen första lyckostund. I form av en kille som öppnade dörren. "Snälla gud, säg att han inte har gått fel och säg att han vill sitta brevid mig" bad jag. Gud va nog lite upptagen med situationen i Tunisien så killen med sammetsögonen satte sig lite längre bort.
Dörren öppnas igen och ytterligare en kille kommer in! "Hallååååååå!!!!!!! GUD!!!!!!!! Du får faktiskt fixa det här nu!!!!!!!" kved jag nu. Gud måste ha hört min desperation för killen styrde sina steg mot mig och satte sig brevid.
Ett mindre problem jag inte hade räknat med uppenbarade nu sig för mig. Tror Gud ville lära mig en läxa. Man stör liksom inte när han håller på att reda upp ett krig.
Vi skulle prata om grönsaker och frukter på lektionen. Jag vet vad det heter men blev så till mig av all denna manliga fägring att jag bara fnissade och blev röd i asiktet. Ok. Jag är tydligen inte mer än fem år..
På rasten sprang jag efter killarna och frågade ut dem så mycket jag kunde. "Var bor ni, hur länge stannar ni, var kommer ni ifrån,  vart ska ni sen" osv osv..
Killen med sammetsögonen (gud hade en bra dag när han blev till) är spanjor(hihihihihihihihihihihihihihiiiiiiiiii) och är en bergsman. (inte mina ord, inte hans heller utan engelsmannens. Vad är det egentligen? jag tänker mig att han har en käpp och uppkavlade byxor, lever ett ensamt liv och har en hund som är vit och svart). Den andre som satt brevid mig är amerikan (lite korkad tror jag tyvärr) Engelsmannen bor och jobbar här. Han verkar vara den som samordnar grejer. Bra där. Jag fick veta att den här kursen är slut den här veckan. Ah!!!! måste smida medan järnet är varmt!

Jag ringde Sylvain( Sylvain var min skidlärare i Serre Chevalier  förra året.) på kvällen i hopp om att han skulle rädda mig från ensamhetens dunkla vrå när det va fredagkväll och allt. Han hade jobbat och var trött men lovade att vi skulle gå ut på lördag och även åka lite skidor på söndagen! Hurra!!!!

Jag är så tacksam..

...över alla som har skrivit uppmuntande kommentarer till mig här och på Facebook. Jag är verkligen rörd och glad över att jag har så många vänner som bryr sig om mig så mycket. Det värmer!
Jag hoppas verkligen att jag kan återgälda det nån dag!

STOR KRAM TILL ER ALLA!!!!

"Ok då. Jag ska ge det här en chans" Det tänkte jag igår.
Igår var den första dagen som jag inte har haft panik. Sån där panik när det bara snurrar och man inte riktigt vet vart man är när man vaknar. Eller som pappa uttryckte det: "du har ju fått ett helt cementblock i hövvet". Jag kände mig lite kaxig igår till och med! Tills jag insåg att det här inte handlar om nån vecka till utan fram till Maj.. Då rasade jag ihop som en liten hög på golvet och fick skarpa upp mig själv därifrån.

Jag var på min första klass igår. Vi började med att gå till en märklig välkommen-till-landet-och-till-underbara-frankrike-träff. Det kändes ju toppen för min del! : / En kille från marocko var snabbt framme och undrade när vi skulle gå på bio och byta skype/email/facebook/gå på stan samt förmodligen pussas också. Jag ursäktade mig lite fint med att säga " ehöö..I´m going to...släng..I mean throw away this..this cup!" Snabbt som en vessla stack jag iväg och gömde mig bakom en grupp amerikaner. "Are you speaking english? thank god!!!!!" sa jag stillsamt och tvingade mig in i gruppen. De nickade och jag hävde ur mig allt som har hänt.De tyckte förmodligen att jag var lite för mycket så jag ställde mig lite brevid. Inte alls obekvämt. Drack lite vatten. En av tjejerna kom fram och frågade om jag skulle följa med till klassen. Jaaaaa!!!!!!!!! En vän!!!!!!!!

Lärarinnan var en liten kvinna som pratade långsamt och pedagogiskt. Bra där. Jag förstod allt hon sa. Hon bad mig presentera sig. "Je máppelle Sofia, Je suis suedois." "A´quell age? (hur gammal är du?)" Helvete. Måste jag svara på det?  "Je suis 30 ans. (Jag har 30 år)  "non, J´ai 30 ans" Japp rub it in lady. "Quelle ville dans Suedé?" (vilken stad bor du i?) Här utspelar sig nu en liten monolog i mitt huvud:
TankeA: Hur var det nu igen? ska man säga det på franska eller det engelska sättet? Goteborg eller Gothenburg?
TankeB: Jag vet inte, fattar de om du säger goetebuerg kanske?
TankeA: Fan, när jag sa att jag var från Sverige så började de prata om choklad och klockor.
TankeB : Goteborg, säg Goteborg!
"Je viens du GÖÖÖÖÖÖÖTEEEEBOOOOORGGGGG!!!!" På klingade göteborgska. Jag lät som Veiron i ottan. Jag försökte hålla masken och de nickade och log lite. Jisses.

Jag har under min fritid, som känns som en evighet, gått runt på stan. Igår var jag tvungen att köpa en kudde för det ingår inte på rummet. Det gör heller inte toaringen på toan. Lampan vid sängen, som gav lite stämningsljus över min cell, gick sönder. Vad göra?
"Inred det här till något fint, något man vill vara i" Hör jag Ernst K säga. Sagt och gjort! Kudde, värmeljus, lampa och lite toapapper blev det. Jag struntade i ringen eftersom jag förmodligen inte kommer stanna i det här hemska rummet.
Efter det är det dags för mat. Jag har dragit ner på matransonen lite. Inte för att jag inte är hungrig utan för att det inte finns nånstans att ha maten. Jag åt en pizza. Ha ha! beställde en pizza och tänkte be att få den utan ansjovis. Det enda franska maträtt jag kan! Den hade ingen ansjovis på så jag tyckte att det kändes lite krystat att be dem ta bort ansjovisen.. Men! jag beställde, bad om notan och frågade om serviceavgiften var inräknad. På franska! Häromdagen beställde jag en taxi: "Bonjour, jag pratar franska inte så bra, Jag vill ha taxi. Till Houille Blanche. Resinence Ouest. Merci. Hej då" Inte så illa!

Nu ska jag kolla in om jag kan få internet på rummet också så jag kan skypa lite.

                                           Rum med utsikt mot bergen. Viss renoneringsarbete krävs.
         

                                               Härligt öppet kök för trevliga middagar!

From bad to worse...

Jag hatar det har. Jag hatar att det inte finns prickqr pa tagenterna som gor att jag inte kan skriva aao. Om ni fattar vad jag menar.
Hela den har resan har hittils inneburit elande. Inte en jakla ljuspunkt sa langt ogat kan na.
Flytten till det andra stallet resulterade i ett mindre rum, visserligen med eget badrum men utan kylskap. "koket" som de kallar det ar ett helkaklat rum med 4 kokplattor. Tank tvattrum pa mentalsjukhus. Det finns heller inte nat kylskap dar. Jag ringde Sprakpunkten och fragade var jag ska ha min mat och fick till svar. "Ja det ar ju samre standard i Frankrike." Vad svarar man pa det? Jag brot ihop pa en restaurang och bad killen som jobbade dar att visa var det fanns ett internetcafé. En annan gast horde det och vi har sprungit runt halva stan for att hitta det har stallet jag ar pa nu. For jag sa val att de inte vill ge mig nan internet access pa campus forran de har sett att jag betalat den extra kostaden for min kurs SOM JAG BLIVIT INBOKAD FEL PAAAAAAA!!!!!!!!!!!!????
France is bullshit.

Ny dag, nya möjligheter?

Idag flyttar jag ut från Huille Blanche och in på det andra stället. Jag är lite nervös då jag har hört att standardmässigt sett ska där jag är nu vara det bästa. Om detta är det bästa så undrar jag verkligen hur det andra plejset ser ut.. To be continued..

                                                               Ljuset i tunneln?

Grenoble is kickin my ass..

Efter alla strapatser min resa inletts med så har jag varit ganska trött. Jag tog igen det idag med lite sovmorgon. Vi skulle vara på universitetet kl 13 för att få veta vilka grupper vi ska vara i. Då jag tyckte det skulle bli skönt med lite plugg nu så såg jag fram emot det dessutom.

På universitetet sattes lapparna upp exakt kl 13.00. Mitt namn gick inte att finna. Jag gick då till sekriteriatet för att lite försynt påpeka att jag inte blivit tilldelad nån grupp.
"Cöme back letör, We ave lunch nuw" blev svaret. Detta ställde då till ett litet problem för mig. Vi ska nämligen träffas kl 14 och få veta vilka aktiviteter skolan erbjuder. Detta känns viktigt då det kan förekomma skidåkning på det schemat. Men! Jag förstår att något är galet och jag börjar ana ugglor i mossen..

Kl 14 går jag återigen in på sekriteriatet. Jag får prata med den första trevliga människan under min korta tid i Frankrike. Hon förklarar att jag hade för dåligt resultat på testet för att kunna gå kursen.
"Eh, hur då menar du?" frågar jag "Det är för dåligt resultat" "Jo det fattar jag med utan att ens titta på det rättade provet. "Du ska ju gå intensivkursen egentligen." "Ja men det är ju därför jag är här!" jag darrar lite på rösten för nu bryter jag snart ihop. Vad f-n är detta?
"Den kursen startade för 2 veckor sen." Det snurrar runt i huvudet och jag måste sätta mig ner för att kunna rensa tankarna lite. 2 Veckor sen?! "Nästa start för nybörjare börjar den 29 Februari" Säger den franska kvinnan vänligt och lägger huvudet på sned. Den svenska kvinnan ( jag, anm) stirrar rakt ut.
"Du kanske skulle kunna hoppa in på den här kursen ändå. Du kanske inte klarar det dock." Nähä. Jag är så arg just nu på hela skiten, mest på Språkpunkten och kontakten där att jag ser rött. "Jag måste tänka på det här" säger jag.
Kvinnan tar med mig ut till en annan, mycket mer fransk kvinna, som börjar prata franska med mig. Sådär som man gör. Jag kan urskilja att det är nåt med mitt boende. Jag har tydligen fått ett nytt boende! Ja! så är det! Ord om eget badrum har aldrig låtit mera ljuvt! Sen pratar hon franska.Igen. Jag ser ut som ett fån. Igen. Då kommer det en tredje kvinna som förklarar att jag måste ljuga för mitt residens och säga att jag egentligen var inbokad i en familj. VA? Ja ja vad som helst bara jag slipper dela toa med tonåringar som inte rengör efter sin nummer 2!!!!!

Efter detta viftar de ut mig och jag går ut från universitetet och smider onda planer över språkpunkten.

Tänkte att jag skulle ringa upp språkpunkten när jag inte skakar av ilska över att de bokat in mig åt helsike fel men jag kan inte hålla mig. Jag ringer. "Ja hej Sofia, jag försökte ringa dig men du kanske satt på lektion?" frågar ***** där.
Då! kan inte jag hålla inne det. Jag kan inte vara en servicemänniska. Jag ger blanka tusan i om man inte vinner nåt på att vara arg. Jag börjar långsamt: "Lektion? nej du *****, det blev ingen lektion idag. För jag har ingen klass. Vet du varför jag inte har nån klass?" Och här börjar min salva: "FÖR ATT NI HAR BOKAT ÅT HELVETE FEL!!! NI HAR BOKAT IN MIG PÅ EN KURS SOM ÄR FÖR FOLK SOM REDAN PRATAR FRANSKA!!! JAG ÄR SÅ FÖRBANNAD NU ATT JAG SKITER I ER ALLIHOP SNART!NI SKA BETALA TILLBAKA ALLTIHOP OM NI INTE ORDNAR DETTA NU!!!JAG HAR TALAT OM FÖR ER VAD DET ÄR JAG KAN OCH ÄNDÅ SÅ BLIR DET SÅ JÄVLA FEL!!! HELVETE VAD ARG JAG ÄR NU!!!! ursäkta att jag svär men du fär lösa detta *****!!!!"
Stackars ***** säger att han är jätteledsen och att han inte vet vad som är sagt från början för att det inte var han som bokade in mig. Sånt är det värsta som finns. Jag avskyr när folk skyller på att de inte visste hur det var från början. Det är inte mitt problem.
Efter ett tag har jag lugnat ner mig och lyckas sansa mig lite åtminstone. Jag ber honom kolla upp alla alternativ jag har, även om det går att bli förflyttad till Chamonix. "Jag förstår att du är arg" säger ***** "Du får gärna skälla lite till" "Nej, nu är jag klar" svarar jag och det känns faktiskt riktigt bra.
Vi kommer överens om att jag flyttar till det nya residenset imorgon och sen får jag försöka ta det därifrån.

Efter detta bestämmer jag mig för att åka ner på stan för att äta. Mitt första mål mat sen jag kom till Frankrike. Ja, jag har ju ätit lite baguette och ett äpple också innan såklart. Och en pizzaslice på lunchen igår.

Jag hittar en restaurang på torget och dimper ner modstulen och trött. Beställer tortellini med ricotta till huvudrätt och italiensk charkuteri tallrik till förrätt.
Jag kan inte säga att jag vill åka hem. Men jag vill heller inte stanna.
Det är mest ensamt och tröttande just nu..

                                                  Bara för att jag är förbannad så lägger jag
                                                  upp bilden på den läskiga toan.. Are you fuck-
                                                  ing with me? I fuck you right back!

Första dagen- 119 dagar kvar..

Frankrike.

Frankrike är ett land i Europa. De har bussar här. Det är ju bra för annars hade jag inte kunnat ta mig till den rivningskåk de kallar universitet. (Här hade det passat med en bild på toaletten jag var på imorse. Allvarligt talat, HUR kan man låta lokaler förfalla så?! Jag kunde inte med att stå och fota inne på muggen heller. Speciellt inte när mitt föremål var ett rör som det runnit nån gegga ur. Jag är ju civiliserad för tusan.)

Vidare skulle jag och alla andra studenter, Läs: asiater som redan är grymma på franska, göra ett språktest. Såhär lät det:
"Bonjour!
Flö flö flö nos ikrite flö flö krisö de la rott pott et fott.
Bonne test!"

Det börjar med hörförståelse av en tjomme som heter Igor och ska bli upphämtad av nån som heter Caroline. Caroline vill/kan inte hämta/skiter i Igor och det är tydligen mitt jobb att ta reda på vad det är som har hänt. Tex kan det vara att Caroline a) är chef på språkkursen b) är hans mamma (ja helt sjukt) c) säger att hon skickar en taxi.
Ärligt talat ger jag blanka tusan i vad Caroline gör. Jag vill åka skidor.

För att peppa mig själv åkte jag ner på stan.
Där gör jag två observationer:
1.Kvinnor går runt med näsan i mitella. Lägg därtill två saftiga blåtiror och några stygn längs näsroten. Jag såg två och drar då slutsaten att detta är vanligt i Frankrike. Kanske till och med kan säga att det är lokalt? Grenobleskt?
2.Det är skorea. De har snygga skor. Tro jag det när man måste stå upp på dass.

Sen inget mer. Letade i ca 45 min efter ett fik men gick bet. Fick istället åka hem till mitt deppiga rum i denna deppiga stad i detta deppiga land. Blä.

Resan börjar!

                                                      Inte så sexigt som man kan tro.

Jahapp. Då var jag i Frankrike. Som C sa: "det kommer inte kännas värre än att åka till Skövde." Nä hon hade rätt. RESAN kändes inte värre än så. Däremot är det jag har framför mig en HELT annan slags resa. Än sålänge känns det då rakt inte som att åka till Skövde.. Mer som: " Ja då är vi klara med allt innan vi skjuter ut dig i rymden. Oroa dig inte, det händer nästan aldrig att nån fastnar i ett svart hål"

Jag ska berätta om sånt som stör mig mest just nu (bara för att få det ur mig)
1. Jag har inte eget badrum.
2. Jag har ingen mat och alla butiker jag kollat in i närområdet har stängt.
3. "Täcket" är en fleecefilt som inte passar i mitt påslakan.

Dessutom gick jag igenom gamla bilder som jag haft liggandes i datorn och inser att jag gått upp minst 4 stadiga kilo som jag liksom inte märkt (jag VET att det är fånigt men detta är sanningen och jag blev smått deppig av av inse de facto)

Hursomhelst, Jag är glad över att:
1. Jag har så fina vänner som kollar till mig.
2. Tanten som hälsade "bonjour" ute i solskenet. Det var även en gubbe som, högst troligt, skrek nåt oanständigt efter att jag inte fattat vad han sa först. Förmodligen var även det nåt oanständigt för han väste fram det och hade bara en tand kvar i munnen.
3. Jag ska få åka skidor snart!

Så, nu blev iallafall slutet en bra början!