Casual tuesday.

Har nu äntligen börjat komma in i någon typ av vardagslunk. Sprang en runda idag med! För att distrahera min hjärna med att inte tänka som en 9-åring, ("åhhhhh va trååååååkigt det här ääääääärrr! Jag vill kolla på tv istället!!!! bläääääääää!!!!!!!!!!!!!!") under löpturen så fann jag ett tokbra sätt att glömma tid och rum: Genom att räkna till hundra. På franska. Jag räknade från un, deux, trois etc upp till cent! Sen räknade jag baklänges och vips hade det gått 40 minuter! Min hjärna blev så förvånad av den förflutna tiden att den liksom kom av sig med klagandet och istället gav mig stående ovationer. Trevligt! Sånt gillars skarpt!

Då helgen som gick inte innebar skidåkning för min del, satsar jag nu allt krut på nästkommande helg. Mazen (vän till Caroline) och två kompisar till honom ska till 2 alpes för skidåkning. Jag var helt klart FÖR detta förslag och började genast bearbeta Ashkan med entourage för att stanna där över helgen också. Då det är sportlov gäller det att agera snabbt så att inte biljetterna tar slut igen. Jag har stått med blåslampa i häcken på Ashe för att han ska bestämma sig och i förmiddags bokade jag hotellrum. Det blir party i helgen go vänner!! Oj oj..
Det ska med bestämdhet också tilläggas att bussbiljetterna beställdes på *trumvirvel* franska! Ha! jag beställde ta mig tusan nåt på franska helt och hållet! Förvisso lät det nog typ "Jag behöva en biljett att åka med till 2 alpes. Jag betala själv. Ja, bara mig." Men vad gör det? hon förstod ju!! Ha ha! Jag är grym! : )

Japp. Enjoy Grenoble!

Jag har en tandempartner!

För nån vecka sen registrerade jag mig på en sida för utbytesstudenter som vill lära känna en fransk person som vill lära sig bättre engelska eller nåt annat språk. Eftersom svenska inte kan klassas som ett språk var och varannan person springer benen av sig för att lära sig, skrev jag att jag talade engelska och fick väl med lite i förbifarten att jag var svenska. Nån dag senare fick jag napp. En kille som heter Guilliaume som har pluggat i..Sverige. Han skrev ett mail på klockren svenska och ville bli min tandempartner! Hurra!

Vi träffades igår och pratade i 2 timmar. Bara svenska den här gången. Nästa gång är det franska. Han pratar flytande svenska och det kändes lite konstigt att prata sitt eget språk här nere.

Det blir ju mest engelska än så länge. Jag verkar ha nån konstig radar för engelska. Igår stod jag i matkön på skolan och råkade höra (läs: lutade mig så långt det var möjligt utan att människan såg att mitt öra var i höjd med hans mun) en kille prata i mobilen. Undertiden vi väntade på att få maten så vände han sig mot mig och sa nåt på franska. Jag såg ut som ett mänskligt frågetecken. ”Do you speak english?” ”Yes oh yes thank god” svarade jag tillbaka. I matkön passade en av dem som delar ut maten på att säga att jag var vacker. Trevligt med sånt i en miljö som annars mest påminner om en fabrik. Lägg därtill den färglösa men ändock ganska goda sörjan vi äter men som skulle få Jamie Oliver att skrika som en liten flicka. Som grädde på moset har vi den stämningshöjande eurodiscon som har för mina tankar till hur fångarna på Guantanamo måste känna det efter dagar i isoleringscell..

Denna komplimang blev således en ganska härlig inledning till konversation. ”Get use to it lady” sa engelsmannen. Jag knödde mig ner brevid honom för att för en gångs skull slippa att äta ensam. ”So, what made you leave the great country were socialism acctually works, the women are beautiful and the men are 8 foot tall?” frågade han med ett flin. “I have no idea. No idea at all.” fnissade jag. “maybe I just wanted to live a little bit” Jag älskar britter. Jisses vad de kan göra vilken dag som helst till pizza day! Jag åkte nog till fel land börjar jag tro..

Men! För att knyta samman språkpåsen för den här gången så var Guilliaume trevlig och framförallt fransk. Det hjälper ju när jag nu trots allt är i Frankrike.. En fin komplimang om oss svenskar var att han tyckte att vi kunde vara lite blyga i början men när man väl har lärt känna oss så är vi öppna och ärliga och säger vi att vi gillar nån så kan man lita på att vi menar det. Han tyckte även att Sverige är ett trevligt land och att det var trevligt med alla tjejer som solar i bikini mitt i stan på sommaren. Tro jag det.

Jag lever.

Jag tänker svara som ”Tummen” i Värnamo gjorde (en gammal junkie som är lite av ett inslag i stadsmiljön) på frågan på insändarsidan i Värnamo Nyheter: Är du död?

”Nej. Jag är inte död. Jag åkte bara till Malmö. Ett tag.” Fast i mitt fall då: Nej. Jag åkte till alperna. Dessutom har det varit ganska händelserika dagar härnere ska ni veta! Oj oj!

Under lördagen var jag ute och sprang min första runda på..länge. Jag kände mig hurtig av att kila ut sådär på morgonkvisten när alla andra stackare låg hemma med huvudet i toan. För det måste de göra av allt krökande på nätterna. Jag hör dem.

Hursomhelst! Jag sprang, jag städade och jag pluggade. Jag var sjukt skidsugen och bestämde att åka med Ashe och hans kompis Marco, som är här och hälsar på, till AlpeD´huez på söndagen. Eftersom byråkratin inte är särskilt tillåtande i det här landet fick jag springa runt halva stan innan jag hittade biljetter till oss alla tre. Lyckades få med mig skidor och pjäxor innan det var dags för inköpen till middagen på kvällen.

Här kommer nu en anekdot som jag kommer tycka är rolig snart:

Under min tid i Frankrike har jag vid varje tillfälle, V A R J E tillfälle i det stora Casino Geant som ligger vid campus inte lyckats få köpa en eller flera olika produkter. Pg a att det är antingen a) är lite avskavt på streckkoden b) produkten i fråga var en del i ett storpack som nån öppnat c) jag hade glömt att sätta på en klisterlapp med streckkod för frukten, en sån där man printar ut själv. Efter stor möda hittat alla klisterlappar, kollat streckkoder samt sett till att det inte var en del av ett storpack jag valt ut skulle jag bara ha en liten grej till. Buljong. Jag letade och letade.

Till saken hör att jag tidigare under dagen uppmärksammat att tyget i mina byxor var lite tunnare i grenen. ”Äh det är hållbara grejer det här” tänkte jag lite sådär skidåkar-käckt och satte mig ner på huk. ”Ritch ratch” svarade brallan tillbaka medan min vinterbleka lekamen yrvaket tittade ut genom det decimeterstora hålet. Min första reaktion var ju att kolla så ingen såg. Naturligtvis. Det var det. Men det var bara ett barn på 12 år som skrattade öppet. De andra fnissade medan de gick förbi. Detta är andra gången i mitt liv detta händer och nej, det var inte roligt när det hände första gången heller. Men det är kanske kul att berätta i efterhand?

Dagen efter byxincidenten är jag tillbaka på samma ställe för att handla. ( Ja, jag gillar att skämma ut mig själv) Jag svänger runt ett hörn med chips och ostbågar när jag hör en kvinna ropa: ”Attention!” När någon gör det kan man vara säker på att det är fara och färde på G! Jag förbereder mig för nån typ av strid men vet inte riktigt vem min motståndare är. Jag tittar upp, inget. Jag tittar åt sidan, inget. Jag tar ett steg fram och känner det under foten. En spya. En sån där stor präktig mastodont spya mitt på golvet som jag just klafsat i. Learn to love it..

Skidåkningen i Alpe D´Huez var härlig. Lite isigt dock men häligheten bestod mest i att kolla på skidlärarna som står där i sina solglasögon, franska hårsvall och smilandes i kapp med solen mot alla barn som de lär att åka skidor. Jag glodde lite för länge för Ashe tyckte att det började bli lite FÖR varmt där jag stod.

Under måndagen föll jag återigen ner i ett svart hål av elände. Det blir lätt så när man tillbringat helgen i strålande solsken, franska skidlärare och allmän eufori. Grenoble är astrist. Stan är lika stor som Göteborg men med en tiondel av utbudet. Pluggandet kändes helt meningslöst och ”det stora tvivlet” satte igång sina kugghjul på högsta växel. Jag kände missmodet krypa längs ryggraden och väntade in tisdagen under tystnad..

Tisdagen kändes lite bättre då jag tog mig ut på en vederkvickande promenad på morgonen. Jag möttes av idel glada människor och detta mjukade upp min själ som blivit lite frostbiten under natten.

Jag gick till skolan med solsken i blick! Men säg den lycka som varar för evigt? Lektionen var svår och jag kände mig lite korkad. Trots den bästa läraren. Kommer jag nånsin lära mig franska? Kommer jag att fatta vad folk säger runt omkring mig? Missmodet linkade fram ur sin mörka vrå och undrade om jag ville vältra mig lite? ”Ja tack” svarade jag och gjorde en dubbel volt rakt ner i eländet. Som tur var hade jag blivit inbjuden på fotbollskväll av killarna (ja, helvetet frös just till is.) och jag bestämde mig för att gå. (Här tror jag även Hin Håle blev förvånad) Kvällen blev otroligt mysig p ga alla trevliga typer Ashe bjudit in. Vi gick till en irländsk pub (finns det irländare kvar på Irland?) och drack weissbier. 

Under all uppståndelse när Tottenham gjorde mål så bestämdes det att det skulle bli ”some bad ass skiing tomorrow man”. Ett erbjudande jag kände att jag inte hade råd att motstå med tanke på de senaste dagarnas sinnestillstånd.

Sagt och gjort.

Det var puder. Det var offpist. Det var totally epic. Det var fucking awsome.

Jag landade med hövvet rakt in i en snödriva men det gjorde inget för jag upplevde äntligen det jag väntat på: Känslan att känna mig levande.

Möta våren i Frankrike?

Japp det gjorde jag igår! Efter att ha brottats med diverse negativa känslor och fajtats med elakartade tankar under natten kom jag till skolan ganska håglös*.Dessutom hade vi Olivier som lärare. Jag hade inte riktigt lust att lära mig franska av honom just idag. Jag kände mer för att säga nåt fult (tyvärr är jag ganska begränsad i mina svordommar på franska. Försökte få Sylvain att lära mig några då jag hört att detta språk har ett rikt ordförråd när det gäller okvädesord. Han ville inte det med hänvisning till att jag är kvinna. Han känner uppenbarligen inte mig säskillt väl..) och peka finger samt krypa ihop i ett hörn och vagga fram och tillbaka.
Olivier visste nog inte att jag umgicks med dessa tankar och jag blev måltavlan för diverse utpekanden denna dagen. "Vous comprenez? Bon. Sofia? Cést trés difficile pour toi je pense". Far åt h-e! Jag har bestämt mig för att svara på BRITTISK engelska vajre gång människan gör mig offentligt till åtlöje. "Oh I am so sorry. I can not understand a FREAKING word you are saying you frog eating person.Sir" Men jag orkade inte bråka. Istället hasade sig tiden fram och min stora tröst kom vid 10 snåret då jag satt med lilla Una, en 18-årig tjej från taiwan och en 22-årig Cyurie från samma landsdito. De undrade hur gammal jag var. "J'ai trente ans". Det gick ett sus mellan dem och jag blev först lite osäker på vad det suset betydde. " Ah you look like you are 22!" sa Cyurie. Välsignade lilla flickebarn! Jag berättade hur det är i Sverige på sommaren och passade på att bjuda in dem att hälsa på. De undrade lite om de närliggande länderna Danmark och Norge och jag förklarade att jag förstår vad det säger där också. "Ah! So you can speak five languages?" sa Cyurie med andakt. "Well.. yes. Yes I guess I do!" svarade jag mäkta stolt. Min hjärna kände sig otroligt smickrad av detta att den tog ett litet hopsa steg där uppe under skalpen.

Eftersom jag började dagen rätt kasst så beslutade jag mig för att göra eftermiddagen till något mycket bättre! Jag tog en prommenad runt universitetsområdet och fann en helt underbar park. Solen sken och det var ca 13-14 grader. Jacka av och solglasögon på! Ögonaböj! Stannade där en timme för att göra läxan..

                               "Behöver du avkoppling när din lärare kört med dig? Gå till en park nära dig!"

                                          "After School"

                                          Chartreuse jäser i solskenet..

Efter denna välgörande stund bestämde jag mig för att gå vidare till nästa som bukar få mig att dra på smilbanden. Iallafall inombords. Shopping. Dessvärre är modet i denna stan helt obefintligt. Vad hände med det franska modeundret, röda läppstift och femme fatales? Tydligen har de sjappat från den här stan. Men! Jag är en sann krigare när det gäller affärer och tog mig modigt på uppgiften att strosa runt och sondera terrängen. Operation "även en blind höna kan hitta ett korn" påbörjades!
Jag gick ut starkt i början med att spana in juveler och andra ädelstenar. Inte mitt bästa drag hittils då min budget täcker en glaspärla på sin höjd. Klockor från Cartier och Gucci fick endast avnjutas på håll med ett löfte till mig själv om att en dag strutta runt med en sån vass pryl runt handleden. 
Jag bytte guldet mot tyger och hittade en helt ok affär. Fransk så det förslog. Jag provade några randiga tröjor ( medan jag log i mjugg) och en riktigt najs skinnjacka. Lite mer mogen som jag då trots allt lärt mig att vara när det gäller klädtrasor så bestämde jag mig för att vänta lite med inköpen.

Hade bestämt med Ashkan att hänga lite på kvällen och det blev mat, vin och 2 timmars amerikansk underhållning. Jag åkte hem vid 23 tiden och landade i sängen md en djup suck. Jag överlevde idag med..




*Såg ut som en person som sålt smöret och blivit rånad på de futtiga korvören som det inbringat samt fått diagnosen "orolig tarm" efter att frugan tagit alla sparpengar, rymt med älskaren och sålt hunden på blocket.

En stilla undran..

Ska jag stanna kvar till Maj? Har? Det ar ju inte nat som hander har ju.. Det visade sig att jag har flyttat till frankrikes svar pa typ..Hudiksvall. Vilket far mig osokt att tanka pa den gamla after shave laten " det ar lika bra att sluta dromma, det gar at helvete iallafall, om man drommer om Paris hamnar man pa nagot vis lik forbannat i..Hudiksvall."

Hade en jobbig lektion idag. Lararen ar inte sarskillt bra. Den manlige alltsa. Han viftar runt med papper i tid och otid och halva tiden far vi forsoka tolka vad det ar han ar ute efter. Han blir frustrerad nar vi inte kan eller ar langsamma. Igar blev det ett jakla liv da en i klassen undrade varfor en annan alltid skrattade at honom nar han pratade. Forovrigt var det den dryge kinesen som blev anklagad for att skratta. Vilket han gor. Han ar dryg och anklagelsen var helt korrekt. Lararen ar ganska hard mot den forsta killen och skyddade kinesen med idiotiska bortforklaringar som kulturskillnader. Kulturskillnad, my ass. Det ar en jakla skillnad att skratta "kulturellt" och pa att skratta elakt.
Hursomhelst sa holl manniskan pa en halvtimme att forklara skillnaden pa "undertiden". Jag forstod att det var det han var ute efter och inneborden av hans vilda gesikulerande men utan att fatta ett ord av vad han sa. Det kanske pa nagot vis anda kan raknas som en bragd?

Solen skiner har och jag antar att jag borde ga ut en stund for att njuta av den. Kanner inte for det. Kanner mest for att dra tacket over huvudet och onska mig bort fran den har stan.

Bra dag!

Fredag 4/2 

Ha! Dagen har varit riktigt bra. Vem kunde ana det imorse? ; )

Jag har blivit tvungen att ta en sak i taget här. Först ska jag stiga upp. Sen ska jag äta frukost (nu är det skorpor med ”La vache qui rit” på, ni vet den där mjukosten med kossan på. Som skrattar. Det är den enda ost jag vet som kan stå rumstempererat. Förmodligen är den fullproppad med kemikalier men nöden har ingen lag.) sen ska jag gå till Universitetet. Sen börjar lektionen. En timme i taget. Det är meditation på hög nivå för fröken Sofia det go vänner!

Vanligtvis brukar jag bli frustrerad av att allt tar sån tid och jag skulle vara den första att prova på att ”beama” mig från punkt A till punkt B för att spara tid. Även om detta skulle innebära att man löses upp i molekyler och man riskerar att få kroppsdelar omkullkastade på kroppen. (vem vet, det kanske är mer praktiskt att ha ett öra mitt i pannan istället för vid sidan?)

Men inte i La France! Här sjunger jag långsamhetens lov och snigeln är min nya husgud! Idag tog det te x flera timmar innan jag började städa. Dock insåg jag att det nog bara är ett drag av min personlighet som jag råkat blivit tilldelad i livets lotteri..

Det går många asiater på Stendhal. De är grymma på franska. Ibland kan dock intonationen vara ett problem då det är mycket ”pa på på ma må” i deras språk.

Tjejen som är bäst i klassen är från Kina och vill bli fransklärare hemma i Kina. Jag skämdes för att jag är så dålig och för att en annan kille i klassen som också är från Kina frågade överlägset: ”kan SVENSKAR prata franska?” Jag hade tänkt att säga nåt spydigt tillbaka men tänkte att det kanske skulle spoliera vidare samarbete mellan våra länder så jag svarade diplomatiskt ”Well, apparently not.”

Tjejen som heter Kai undrade hur länge jag hade läst franska innan jag kom hit. Då jag vet att hon bara läst franska i 4 månader kunde jag inte med att säga att jag läst i 3 år (herregud, fullkomligt bortkastad tid.. Jag borde ha ägnat mig åt nåt roligt åtminstone när jag nu inte kunde få in nåt i skallen på den tiden) Jag försökte slingra mig genom att säga att det var väldigt längesen men Kai gav sig inte: ”In midschool?” ”yeeeeeesssss….and it was….long, long time ago” Sanningen är ju att det var på gymnasiet. Med tanke på min ålder så kan vi väl säga att det var eh midlife?

Hon verkade nöjd med det svaret iallafall. Phu! “What do you do in your sparetime?” frågade hon nu. Fan. Jag kan ju inte saga att jag ägnar mig åt livets goda som skor och diverse drinkar, en och annan karlslok och att pilla mig i naveln. Inte till en person som i mina öron pratar flytande franska efter 4 MÅNADER! Alltså så tyckte jag att jag kunde fortsätta på den redan inslagna vägen. Lögnens väg. ”eh..I dance! (i ochförsig inte en lögn. Jag dansar bara inte..längre.) and do pottery! Go out with friends..” det sista mumlade jag bara. Kai såg uttråkad ut. ”What do you do?” frågade jag ängsligt. ”I like to go for long walks. On my own. I always have to listen to other peoples problems and I get tired of that.” Här blev jag väldigt nyfiken på vad för problem det kan röra sig om men eftersom hon inte verkar gilla att prata om det så kunde jag inte med att fråga. ”What was your subject in university?” frågar hon nu. Mitt samvete tog här en fikapaus, tror nog att det var upptaget med en härlig varm pain au chocolat för jag svarar glatt ”Tourism!” University, universchmetty.. Livet hårda skola flicka lilla!

Måste börja plugga nåt på riktigt snart..

En till ny dag.

Idag är det bättre igen. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan, glädje och ledsamhet. Det här var banne mig inte en picknick!

Dagen har varit som balsam för min såriga själ! Vi fick vår andra lärare idag och hon var så mjuk, och följsam som bomull och jag förstod allt hon sa! Hon ledde mig in på tankespåret att det här faktiskt är möjligt och att jag faktiskt kanske kommer kunna prata franska när allt det här är över! En ljuspunkt! Min lärare är en skänk från ovan! Den andre skäller mest och gillar maktutövande. Igår visste jag inte det men det vet jag idag! Ha! är det inte lustigt?

Igår gick jag ensam genom staden. Jag var trött och hostade men jag kunde inte åka hem redan kl 17. Tid är något jag vältrar mig i just nu.
Jag känner inte någon. Har ju lite bekanta men de flesta har åkt hem. När jag väl kom hem vid 19 snåret somnade jag direkt och vaknade till emellanåt för att plugga lite.

Idag har allt gått mycket bättre! Tack vare min lärare som jag kände att jag vågade säga fel inför. Jag babblade på och t om skämtade på franska (här var det en kille från Kina som är rätt dryg som jag skojade lite med. Han skulle rita en högklackad sko på tavlan och proffs på det, som jag är, tyckte jag att det mest såg ut som en båt..) Jag försöker prata fast jag inte kan. Det kommer enstaka ord men ibland t om kortare meningar!
Efter lektionen så träffade jag på Susanne, den andra svenskan som är här. Jag har inte sett henne sen jag kom hit så vi gick och käkade lunch tillsammans. Hon ska också flytta ut från sitt residens. Tyligen är mitt ännu sämre än hennes.. Ok att det är sämre standard här och jag är inte kräsen men detta har varit under all kritik. Man blir deprimerad bara av att se skiten. På håll.
Ringde Caroline igårkväll och jag ska titta på lägenheten imorn. Det känns bra att ha en öppning nånstans men jag hade ofeeling när jag var där och såg deras tyvärr. Har hittat lite sidor på nätet (tack Linus) där folk söker room mates. De lägenheterna framstår som rena himmelriket jämfört med min cell. Allt är svindyrt härnere och jag får räkna med att lägga ca 3500-4000/mån för ett rum! Men det kan vara värt det bara man kan få tvätta sina kläder nånstans..

Caroline och Ian ska åka till les 2 alpes i helgen och stanna till onsdag. Jag har bestämt för att åka upp över helgen för skidåkning och samkväm a la France. : )

Lektionen som gick..

Min nya klass är inte lika rolig som den förra. Dock tror jag att det kan vara bra både för mitt pluggande och min lever.
Läraren, en typiskt fransk lärare dristar jag mig till att påstå, är bra. Tror jag. Eftersom jag fortfarande är så förvirrad av allt han babblar om på lektionen så kan jag liksom inte riktigt bedömma det ännu. Jag kände mig lite lagom kränkt första dagen då han tyckte att jag inte kunde förstå så enkla saker som oregelbundna verb. "Försök själv förstå hur det ska böjas utan att ens veta vad ordet betyder" muttrade min hjärna sårat. Jag insåg ändå någonstans att jag var tvungen att försöka hålla mig kvar. Lite som att hänga utanför ett tåg som rusar fram 200 km i timmen. Man vet att det inte är en bra idé att släppa taget..
Jag lyckades urskilja vad läxan va och lyckades till och med plita ner några meningar om en kvinna på en järnvägsstation.

Tyvärr blev min vinst kortvarig. Dagens lektion bestod i att beskriva diverse objekt läraren hade med sig. "en penna är väl en penna" sa min hjärna som tydligen fortfarande kände sig kränkt. "En röd penna SOM man skriver med, en penna som man kan ha i ett pennskrin" tror jag att han sa men jag är inte säker. Har kommit fram till att det är prepositioner vi jobbar med b la.
Han är änå en person som tar sitt jobb på allvar. Jag hade tänkt att smita undan lektionen på måndag för lite skidåkning men då några i klassen kom 10 min försent och han hade en lång utläggning om att det inte var acceptabelt får jag nog skippa det..

Undervisningsmetoden är ganska yvig skulle jag vilja säga. Han gestikulerar och hoppar runt, ibland på en stol och ibland sittandes på den. Han pratar konstant och jag vet liksom inte när han frågar mig nåt eller bara kommer med ett påstående. Jag tycker att han borde jobba lite mer med ansiktsuttrycken då det inte är helt tydligt vad han vill alla gånger.
Vi lyssnar på texter i labbet och får sen ett papper där vi ska fylla i vad som sas tidgare. Vet inte om det har framgått men franska är sjukt svårt! Att lyssna på nån som pratar snabbt är onekligen ett litet äventyr! Läraren försöker förklara men idag tappade jag bort honom när han började prata om kycklingar i kloster..
Nog om detta.


Igår ringde jag Caroline, Ians tjej och hon har pratat med gubben som hyr ut en lägehet där de bor! Hurra! Jag hoppas på att få komma och titta på den nästa vecka.Det är en pytteliten lägenhet och jag hoppas verkligen att den kommer med ett kylskåp..

Franska lektion. Que?

Föll just ned i ett gigantiskt hål. Franska? Bo i Frankrike? Var det här verkligen en bra idé?
Ska skriva nåt på franska tills imorn. Problemet är bara att jag inte riktigt är på det klara med vad det är jag ska skriva om.. Läraren frågar mig saker på franska och jag förstår typ 50% av det. Hur svarar man då med de fjuttiga ord man kan? Lärare! Jag ska allt tvångslära dig svenska! Då får du se hur lätt det är! Cést facile! Jätte, jätte, jättelätt!

Tänkte lista några grejer som inte är av någon direkt betydelse men som kan vara intressanta att notera:

1. Tandkrämstuberna är mycket mindre här än hemma. Vad betyder då detta? Att frassarna inte använder lika mycket? Bara en gång om dagen eller bara varannan dag? Vad får det för konsekvenser? Mer, mindre eller lika mycket kyssar som andra folkslag eller bara sämre tandhälsa?

2. I mataffären modell större är det alltid mycket folk. De handlar länge och gärna då i par. Alltså mycket både kvinnor och män. Detta finner jag mycket intressant då det ligger mer bakom det här beteendet än man först kanske kan tro. Betyder detta t ex att de är mer jämställda är än hemma? Vad gör det för en relation? Vidare så är ostdisken enorm (såklart). Hur står det till med laktosintolerans här? Är det vanligt, har de starkare mediciner? Det måste ju finnas här också liksom. Yoghurtkulturen är av signifikant betydelse tydligen. Det äts som efterrätt. De är ofta väldigt, väldigt söta. Gillar inte frassar lite syrligare varianter?  Överhuvudtaget så äts det riktigt söt mat. Jag spanade i folks matkorgar och jag skulle vilja påstå att den genomsnittlige Grenobloisen inte äter särskilt hälsosamt. Dock pratar de ofta om hälsosam mat och det finns ganska mycket eko-mat. Det är kanske det de syftar på när det gäller att äta bra mat. De har även en intressant men fruktansvärt irriterande vana när det gäller köer. Att stå i en matkö som hemma som MAX skulle ta 10 minuter tar här ca 25-30 minuter. Jag hoppar nästan jämfota av frustration när fransmännen-och-kvinnorna hänger lite i matkön. Kassörskan jobbar liksom lite när hon har lust och ser uttråkad ut. Överhuvudtaget tar allting mycket längre tid här.

3. Har tidigare nämnt det här med byråkratin. Det ska fyllas i papper om hur ditt bajs såg ut imorse för minsta lilla. När jag skulle fixa ett spårvagnskort ville de ha ett passfoto, min adress och passet. För att göra det ytterligare lite värre så säger damen i kassan att jag är för gammal för att få studentrabatten. Då gick jag. När jag kom tillbaka nån dag senare strejkade hela styrkan där de säljer biljetter. Alltså kom igen..

4. Under mitt första biografbesök noterade jag ett annat beteendemönster efter filmens slut. Det satt kvar! I Sverige skulle det aldrig hända. Där reser man sig upp innan sista repliken sagts för att skynda sig hem. För att effektivt ta sig hem. Istället satt de där och småpratade lite. Trodde för ett ögonblick att jag kände doften av kaffe men det var ett falsklarm.

5. Man kanske skulle kunna tro att fransmännen är färgglada typer med en baguette i ena handen, basker på sned samt en randig tröja. Nej detta är fel! Vad det gäller färgen på deras kläder går den skalan i grått, grått, lite urtvättat svart och beige. Denna ickefärg som jag helst kallar den.

6. Här på kontinenten verkar jacka vara ett högst löjligt plagg. Även om temperaturen ligger och balanserar på nollan envisas de med att gå runt i hoodtröja och kanske på sin höjd en mössa. Eftersom jag är en känslig natur är det kommer till mina luftrör så tänker jag konstant: ”klä dig varmt, du arma krake!” om mina franska medmänniskor.

Jag återkommer med vidare vardagsiakttagelser. Stay tuned.