Summa sidvisningar

torsdag 10 februari 2011

En stilla undran..

Ska jag stanna kvar till Maj? Har? Det ar ju inte nat som hander har ju.. Det visade sig att jag har flyttat till frankrikes svar pa typ..Hudiksvall. Vilket far mig osokt att tanka pa den gamla after shave laten " det ar lika bra att sluta dromma, det gar at helvete iallafall, om man drommer om Paris hamnar man pa nagot vis lik forbannat i..Hudiksvall."

Hade en jobbig lektion idag. Lararen ar inte sarskillt bra. Den manlige alltsa. Han viftar runt med papper i tid och otid och halva tiden far vi forsoka tolka vad det ar han ar ute efter. Han blir frustrerad nar vi inte kan eller ar langsamma. Igar blev det ett jakla liv da en i klassen undrade varfor en annan alltid skrattade at honom nar han pratade. Forovrigt var det den dryge kinesen som blev anklagad for att skratta. Vilket han gor. Han ar dryg och anklagelsen var helt korrekt. Lararen ar ganska hard mot den forsta killen och skyddade kinesen med idiotiska bortforklaringar som kulturskillnader. Kulturskillnad, my ass. Det ar en jakla skillnad att skratta "kulturellt" och pa att skratta elakt.
Hursomhelst sa holl manniskan pa en halvtimme att forklara skillnaden pa "undertiden". Jag forstod att det var det han var ute efter och inneborden av hans vilda gesikulerande men utan att fatta ett ord av vad han sa. Det kanske pa nagot vis anda kan raknas som en bragd?

Solen skiner har och jag antar att jag borde ga ut en stund for att njuta av den. Kanner inte for det. Kanner mest for att dra tacket over huvudet och onska mig bort fran den har stan.

2 kommentarer:

  1. När jag flyttade ner till Hamburg för att lära mig tyska hamnade jag i en liten håla flera mil från stan, utan att känna en kotte. De första lååånga veckorna fattade jag inte ett ord (trots att jag läst tyska i 3 år på gymnasiet) och ville bara åka hem. Men jag stannade kvar, lärde mig tyska och kom hem med en fantastisk upplevelse i bagaget, även om det var ganska misärigt ibland. Min poäng (jo det kommer en sån!) är att åker du hem blir minnet att det var skit och att du gav upp och åkte hem. Stannar du finns det ju faktiskt en chans att det blir bättre, och även om det är lika pissigt hela vägen kommer du att vara stolt att du klarade det. Så såvida du inte mår riktigt dåligt tycker jag du ska stanna och visa franskjävlarna var skåpet ska stå. Vi hejar på dig!!!

    SvaraRadera
  2. Kristina!

    Tack för pepp! Jag håller mig fast ett tag till.. Babysteps skulle jag vilja kalla det. Det är bra stunder också men gosse vad livet gav mig en knäpp på näsan..

    Kramar!

    SvaraRadera