Ha! Dagen har varit riktigt bra. Vem kunde ana det imorse? ; )
Jag har blivit tvungen att ta en sak i taget här. Först ska jag stiga upp. Sen ska jag äta frukost (nu är det skorpor med ”La vache qui rit” på, ni vet den där mjukosten med kossan på. Som skrattar. Det är den enda ost jag vet som kan stå rumstempererat. Förmodligen är den fullproppad med kemikalier men nöden har ingen lag.) sen ska jag gå till Universitetet. Sen börjar lektionen. En timme i taget. Det är meditation på hög nivå för fröken Sofia det go vänner!
Vanligtvis brukar jag bli frustrerad av att allt tar sån tid och jag skulle vara den första att prova på att ”beama” mig från punkt A till punkt B för att spara tid. Även om detta skulle innebära att man löses upp i molekyler och man riskerar att få kroppsdelar omkullkastade på kroppen. (vem vet, det kanske är mer praktiskt att ha ett öra mitt i pannan istället för vid sidan?)
Men inte i La France! Här sjunger jag långsamhetens lov och snigeln är min nya husgud! Idag tog det te x flera timmar innan jag började städa. Dock insåg jag att det nog bara är ett drag av min personlighet som jag råkat blivit tilldelad i livets lotteri..
Det går många asiater på Stendhal. De är grymma på franska. Ibland kan dock intonationen vara ett problem då det är mycket ”pa på på ma må” i deras språk.
Tjejen som är bäst i klassen är från Kina och vill bli fransklärare hemma i Kina. Jag skämdes för att jag är så dålig och för att en annan kille i klassen som också är från Kina frågade överlägset: ”kan SVENSKAR prata franska?” Jag hade tänkt att säga nåt spydigt tillbaka men tänkte att det kanske skulle spoliera vidare samarbete mellan våra länder så jag svarade diplomatiskt ”Well, apparently not.”
Tjejen som heter Kai undrade hur länge jag hade läst franska innan jag kom hit. Då jag vet att hon bara läst franska i 4 månader kunde jag inte med att säga att jag läst i 3 år (herregud, fullkomligt bortkastad tid.. Jag borde ha ägnat mig åt nåt roligt åtminstone när jag nu inte kunde få in nåt i skallen på den tiden) Jag försökte slingra mig genom att säga att det var väldigt längesen men Kai gav sig inte: ”In midschool?” ”yeeeeeesssss….and it was….long, long time ago” Sanningen är ju att det var på gymnasiet. Med tanke på min ålder så kan vi väl säga att det var eh midlife?
Hon verkade nöjd med det svaret iallafall. Phu! “What do you do in your sparetime?” frågade hon nu. Fan. Jag kan ju inte saga att jag ägnar mig åt livets goda som skor och diverse drinkar, en och annan karlslok och att pilla mig i naveln. Inte till en person som i mina öron pratar flytande franska efter 4 MÅNADER! Alltså så tyckte jag att jag kunde fortsätta på den redan inslagna vägen. Lögnens väg. ”eh..I dance! (i ochförsig inte en lögn. Jag dansar bara inte..längre.) and do pottery! Go out with friends..” det sista mumlade jag bara. Kai såg uttråkad ut. ”What do you do?” frågade jag ängsligt. ”I like to go for long walks. On my own. I always have to listen to other peoples problems and I get tired of that.” Här blev jag väldigt nyfiken på vad för problem det kan röra sig om men eftersom hon inte verkar gilla att prata om det så kunde jag inte med att fråga. ”What was your subject in university?” frågar hon nu. Mitt samvete tog här en fikapaus, tror nog att det var upptaget med en härlig varm pain au chocolat för jag svarar glatt ”Tourism!” University, universchmetty.. Livet hårda skola flicka lilla!
Måste börja plugga nåt på riktigt snart..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar