Jag har en tandempartner!

För nån vecka sen registrerade jag mig på en sida för utbytesstudenter som vill lära känna en fransk person som vill lära sig bättre engelska eller nåt annat språk. Eftersom svenska inte kan klassas som ett språk var och varannan person springer benen av sig för att lära sig, skrev jag att jag talade engelska och fick väl med lite i förbifarten att jag var svenska. Nån dag senare fick jag napp. En kille som heter Guilliaume som har pluggat i..Sverige. Han skrev ett mail på klockren svenska och ville bli min tandempartner! Hurra!

Vi träffades igår och pratade i 2 timmar. Bara svenska den här gången. Nästa gång är det franska. Han pratar flytande svenska och det kändes lite konstigt att prata sitt eget språk här nere.

Det blir ju mest engelska än så länge. Jag verkar ha nån konstig radar för engelska. Igår stod jag i matkön på skolan och råkade höra (läs: lutade mig så långt det var möjligt utan att människan såg att mitt öra var i höjd med hans mun) en kille prata i mobilen. Undertiden vi väntade på att få maten så vände han sig mot mig och sa nåt på franska. Jag såg ut som ett mänskligt frågetecken. ”Do you speak english?” ”Yes oh yes thank god” svarade jag tillbaka. I matkön passade en av dem som delar ut maten på att säga att jag var vacker. Trevligt med sånt i en miljö som annars mest påminner om en fabrik. Lägg därtill den färglösa men ändock ganska goda sörjan vi äter men som skulle få Jamie Oliver att skrika som en liten flicka. Som grädde på moset har vi den stämningshöjande eurodiscon som har för mina tankar till hur fångarna på Guantanamo måste känna det efter dagar i isoleringscell..

Denna komplimang blev således en ganska härlig inledning till konversation. ”Get use to it lady” sa engelsmannen. Jag knödde mig ner brevid honom för att för en gångs skull slippa att äta ensam. ”So, what made you leave the great country were socialism acctually works, the women are beautiful and the men are 8 foot tall?” frågade han med ett flin. “I have no idea. No idea at all.” fnissade jag. “maybe I just wanted to live a little bit” Jag älskar britter. Jisses vad de kan göra vilken dag som helst till pizza day! Jag åkte nog till fel land börjar jag tro..

Men! För att knyta samman språkpåsen för den här gången så var Guilliaume trevlig och framförallt fransk. Det hjälper ju när jag nu trots allt är i Frankrike.. En fin komplimang om oss svenskar var att han tyckte att vi kunde vara lite blyga i början men när man väl har lärt känna oss så är vi öppna och ärliga och säger vi att vi gillar nån så kan man lita på att vi menar det. Han tyckte även att Sverige är ett trevligt land och att det var trevligt med alla tjejer som solar i bikini mitt i stan på sommaren. Tro jag det.