Fredag

Japp då har jag överlevt helgen.
I fredags hade jag lektion med "min" klass. Det började med att jag hälsade "bonjour" på en som jag trodde va läraren. Det blev lite konstigt för hon hade ju ingen aning om vem jag var. Sen kommer den riktiga läraren och presenterar mig för klassen. Ungefär som när man är fem år och står där, kobent och med ett finger i munnen. Det är en engelsman i klassen som verkar shysst. Han pratar som Ali G dock så jag har svårt för att inte skratta när han öppnar munnen.
När vi hade satt oss ner kom dagen första lyckostund. I form av en kille som öppnade dörren. "Snälla gud, säg att han inte har gått fel och säg att han vill sitta brevid mig" bad jag. Gud va nog lite upptagen med situationen i Tunisien så killen med sammetsögonen satte sig lite längre bort.
Dörren öppnas igen och ytterligare en kille kommer in! "Hallååååååå!!!!!!! GUD!!!!!!!! Du får faktiskt fixa det här nu!!!!!!!" kved jag nu. Gud måste ha hört min desperation för killen styrde sina steg mot mig och satte sig brevid.
Ett mindre problem jag inte hade räknat med uppenbarade nu sig för mig. Tror Gud ville lära mig en läxa. Man stör liksom inte när han håller på att reda upp ett krig.
Vi skulle prata om grönsaker och frukter på lektionen. Jag vet vad det heter men blev så till mig av all denna manliga fägring att jag bara fnissade och blev röd i asiktet. Ok. Jag är tydligen inte mer än fem år..
På rasten sprang jag efter killarna och frågade ut dem så mycket jag kunde. "Var bor ni, hur länge stannar ni, var kommer ni ifrån,  vart ska ni sen" osv osv..
Killen med sammetsögonen (gud hade en bra dag när han blev till) är spanjor(hihihihihihihihihihihihihihiiiiiiiiii) och är en bergsman. (inte mina ord, inte hans heller utan engelsmannens. Vad är det egentligen? jag tänker mig att han har en käpp och uppkavlade byxor, lever ett ensamt liv och har en hund som är vit och svart). Den andre som satt brevid mig är amerikan (lite korkad tror jag tyvärr) Engelsmannen bor och jobbar här. Han verkar vara den som samordnar grejer. Bra där. Jag fick veta att den här kursen är slut den här veckan. Ah!!!! måste smida medan järnet är varmt!

Jag ringde Sylvain( Sylvain var min skidlärare i Serre Chevalier  förra året.) på kvällen i hopp om att han skulle rädda mig från ensamhetens dunkla vrå när det va fredagkväll och allt. Han hade jobbat och var trött men lovade att vi skulle gå ut på lördag och även åka lite skidor på söndagen! Hurra!!!!