Frossa

Häromdagen diskuterade jag och några kollegor om huruvida tidskrifter och då speciellt tidningar av typen "livstilsmagasin" uttrycker sig kring mat och välbefinnande.

Innan jag tänker analysera tidningsmakarnas sätt att skriva så tänkte jag avhandla lite kring tidnings-och förlagsbranchen som jag ser på den.

Då det verkar som att det är en ytterst liten klick av Stockholms kvinnor i "karriären" som får vara med och göra tidningar, där artiklar av typen "så får du bättre sex" trängs med "min hjärntummör har fått mig att se ljusare på livet" och där alltid någon av Camilla Läckbergs böcker recenseras. Märk väl att Camilla Läckberg är kompis med halva redaktionen och även i vissa fall t om sitter med i någon slags styrelse. (Ofta tillsammans med Alexandra Pascalidou och Charlotte Perelli)

Jag har noterat att PR-geniet Camilla Läckberg ännu inte släpps in i det riktiga finrummet hos familjen Bonnier utan får nöja sig med Magasinens aftonbladet och expressen. Men skit samma, hon skrattar nog ändå hela vägen till banken.

HURSOMHELST!

Vad hurtfriska "hälsocoacher/nutritionsexperter" alltid är tokiga i att skriva är om blåbär och frukter.
De använder gärna detta i någon tjusig bild på stora, stinna blåbär med en kvinna, som förmodligen inte äter alls, silar mellan fingrarna.
Det står något i stil med "ät skaldjur- gå ned i vikt"
Då detta fångar ca 95 % av läsarna eftersom vi alla har någon typ av komplex för våra högst mänskliga kroppar, tvingas vi läsa ord som "frossa", "fullproppade med antioxidanter" och "massor med vitaminer".

Ursäkta mig men inte fan vill man frossa i blåbär? Man vill ju frossa i chips.
Jag hävdar att man inte KAN frossa i något som per definition är nyttigt och hälsosamt.

"Denna vitaminbomb får dig att studsa till jobbet" Ja- om du är Carlina Klüft kanske.

Vi andra kommer ändå hasa oss upp och hälla i oss kaffe för att vakna. Frossa i kaffe. Sen kommer vi proppa oss fulla med överkokt pasta till lunch och sen får vi i oss massor av kalorier-the bad kind lagom till eftermiddagsfikat.

DET, kan väl Camilla och co skriva om i nästa glossiga nummer för lattemorsorna runt Stockholms innerstad.