Jag vill börja med att gratulera dig för att skiten du säljer tydligen går åt som smör.
Baksidan på myntet är dock att du nu har skapat en generation (?) idiotiska män som springer på krogen och förolämpar tjejer.
Populär psykologi när det är som bäst kanske-ja. Men är det verkligen så man vill leva?-nej. Tack.
Lite bakrund:
The Game eller Spelet som boken heter på svenska, riktar sig till män som vill få brudar att falla som käglor runt deras fötter. Detta uppnås, enligt Strauss, genom att man te x kan gå på vad han kallar "alfahonan" i en grupp tjejer och degradera henne inför sina vänninor genom att stöta på hennes lite tristare kompis eller bara vara allmänt otrevlig mot henne. (en sak här då, vadå tristare kompisar förresten? vidga dina vyer något grabben)
Detta är tydligen ett lätt recept att vinna snyggingen och så att säga seal the deal.
Nu hör det till saken att jag blev utsatt för detta inte en utan två gånger i fredags.
Båda gångerna blev jag förvånad. Inte så mycket över att nån var dryg, utan att mest hur man kan vara så korkad så man a) använder sig av skiten. b) att vissa tjejer går på det.
Vid första tillfället språkade jag med en härlig tjomme som vi kan kalla för tjomme 1. Rätt som det var när vi har trevligt hasplar han ur sig några dissar.
Eftersom jag inte tycker det är särskilt trevligt så frågade jag varför han sa så nu när vi hade det så trevligt? Han svarade att han brukade göra så med tjejer han gillar.
Jaha! vuxenvarianten av dra nån i håret då..
Tjomme 1 erkännde dock att denna metod är lättare på exempelvis amerikanska tjejer. För "svenska brudar verkar bara tycka man är en idiot och går därifrån". Tack och lov!
Tjomme 2 uppenbarar sig lite mer tydligt och stegar fram till mig (ska tilläggas att kl var bortåt 3 på natten) för att säga mig att "du är då inte är så jävla snygg." "Nähä" sa jag. "smaken är ju olika". " Du är en jävla f***a" fortsätter tjomme 2. Det skulle ju vara som att sno godis från ett barn att vinna den argumentationen men jag kände liksom att det hade krävts för mycket energi- energi som jag hellre vill använda till att te x peta mig i naveln.
Istället frågade jag om han hade läst boken och han stegade surt iväg.
Så Neil Strauss, vad det detta du hade i åtanke när du skrev din bok?
Pucko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar