De kallar mig Madame.

Det verkar som det har rått en viss förvirring för frassarna vad de ska kalla mig. Mademoiselle eller Madame.
Jag tycker det är lite spännande varje gång jag går in i en butik för att se vad dommen blir. Om de tycker jag är tillräckligt gammal för att vara en Madame eller en ung flicksnärta som de kan kalla Mademoiselle.

Detta ÄR tydligen oerhört känsligt för de franska kvinnorna.
Simon berättade att han hade en vän som hade stannat två tjejer en helt vanlig lördag för att fråga vart man kunde gå på lokal. Han hade artigt börjat meningen med : "excuse moi Mademoiselle, es-ce que.." *Bang* en präktig örfil kom vinandes innan han hunnit stava till "pardon". Kvinnan i fråga blev oerhört förolämpad av att bli tilltalad mademoiselle. Han gav dock inte upp hoppet utan försökte på nytt med ett annat tjejgäng. Denna gången med ett försiktigt "Excuse moi Madame.." *Tjoff* Denna gången sved örfilen till och kvinna nr 2 stegade ilsket iväg med väninnorna i släptåg.
Han började undra vad det var frågan om men försökte på nytt en tredje gång. Denna gång utan att tilltala vederbörande dam enligt artighetsprincipen. Då gick det banne mig bra!
Jag måste säga att jag är mäkta imponerad av de franska kvinnornas kynne! Jisses!

Själv fick jag uppleva denna förvirring IRL när jag i lördags var på väg till "La bobine". Jag hade pyntat mig rätt bra och skulle gå genom parken för att komma till den mysiga terassen. Jag möter på vägen 3 stycken ganska morska killar med jeansen nedhasade och coola kepsar på sig.
"Bonsoir Mademoiselle.." sa den ene förföriskt. När jag blängde på honom surt (franskt va!) ändrande han sig genast och hans kompanjoner ställdes nästan i givakt "Ou madame? mademoiselle?" de liksom tappade allt vad tuppighet hette och började stirra på sina skor istället. Märkligt.

Jag kan ju därmed förstå millisekunderna av skräck som lyser i ögonen hos de manliga affärsbiträden när de ser mig. "Madame? mademoiselle? HELVETE!!!!!!" eller kanske: MERDE!!!!!

Jag har upptäkt att kvinnor i min egen ålder alltid kallar mig Madame. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det i början. Som det den ständiga kvinnliga rivaliteten av att kalla nån som uppenbarligen är lika gammal som en själv för Madame (enbart för att påminna om att man inte är purung och att hyn blir slappare för varje dag.) eller av artighet.
När jag handlade skor på Gallerie Lafayette så kallade kvinnan i kassan mig för (ett klart och tydligt) mademoiselle. (Mycket söt kvinna förövrigt, såg ut lite som Pippi Långstrump. Fast med svart hår)
Dessvärre (tror jag) har större och större andelar av servicefolk verkat börja enas om att tilltala mig med Madame.
När jag tänker på mig själv som en Madame får jag genast lust att ha en knähund och använda parfym som luktar tvål, hälla upp ett glas punsch till kvällen och börja omnämna den dagliga kvällsrutinen innan läggdags för "att göra min aftontoilette". Förmodligen kommer jag använda fraser som: "Jo ni förstår, det var fantastiskt trevligt på operan häromkvällen. Don Giovanni är min absoluta favorit!" eller "Kära nån vad dyrt det har blivit med ost!"
När jag, "au contraire" tänker på mig själv som en mademoiselle förs iallafall mina tankar till minikjolar av lätta tyger, rosiga kinder, rödvin och nattliga tête-a-têter med romantiska unga män.
Känner mig liksom inte helt redo än att börja lägga håret på spolar innan jag går och lägger mig..