Då var det då dags för ytterligare en liten uppdatering!
Från Grenoble har följande hänt under de senaste dagarna:

1 omgång babysitting
3 bakelser har inmundigats
2 solsäkra dagar har skådats
1 middagsbjudning av nattportien
1 franska grupp har bytts ut mot en annan

Ja det var i fredags jag tog min andra privatlektion med Catherine. Bästa Catherine! Alla borde träffa henne vid något tillfälle i livet. En mer varm och tillåtande människa får man leta efter. Hon ledde mig genom den franska grammatiken med fast hand. Visade mig lite fallgropar och varningssignaler man behöver kunna innan man ger sig ut på expedition i lingvistikens tecken. Vi har ju kommit överens om att jag ska sitta barnvakt i utbyte mot fransklektioner och eftersom jag var ledig i helgen passade lördagen ganska bra. Sagt och gjort. Catherine hämtade mig och jag fick träffa deras lille Alexis. Ett litet charmtroll med blå ögon och blont lockigt hår. Han skrattade sig igenom den första timmen innan ögonlocken blev för tunga och han somnade med nappen i munnen och snuttefilten mellan sina små fingrar.
Cathreine och hennes man bor utanför Grenoble i ett litet villaområde. Huset är ganska litet men gemytligt! Vi pratade (franska!) i några timmar medan maten blev klar och vid 20 lämnade de huset åt mig och lille Alexis. Allt gick hur bra som helst och vi bestämde att göra samma sak nästa vecka.

Jag har funderat på gruppbytet som min lärare föreslog i fredags. Stött och blött det lite med mina compadres här nere samt på facebook och kan nu meddela att jag inte behövde ta det beslutet själv.. Efter att ha valsat runt lite mellan klassrummen blev det bestämt (tror jag) att vi ska gå till den nya klassen idag. Alla fem.. Inte så poppis hos den nya läraren verkade det som.

Igår bjöd den lille farbrorn ,som jobbar som nattportier här, in mig på middag. Jag var inte jättesugen på det men tänkte att det inte skulle skada att gå bara en timme eller så.
Fyra timmar senare och sallad, stekta jätteräkor, lax där limesåsen och körsbärstomaterna verkade fnissa när de blandade sig i munnen, camenbert och brie som genast förvandlades till flytande lycka när vi skurit i dem samt hemgjord glasstårta som pricken över i var jag proppmätt och lite berusad av whiskeyn och vinerna han frikostikt bjöd på. Han berättade om sitt liv i frankrike och att nästa år, när han pensioneras, ska flytta tillbaka till Afrika där han är född. Han berättade om sin fd fru och om sina barn, sin frus barn hon fick innan hon träffade Antoine och hur mycket han älskar dem alla. Ett av hans styvbarn bor också här på Hotell Bristol och jag tror hon pluggar kriminologi eller nåt. Det var inte alltid glasklart vad han pratade om men jag tror att jag lyckades få med ca 60% av det han sa.
Han gav mig livsrådet att följa mitt hjärta och alltid leva i nuet. "Det som har varit, har varit. Se inte tillbaka" sa han medan han nästan studsade ut i köket för att hämta mera ost. "Nu är vi vänner. Jag vill att du ska knacka på min dörr och skrika ANTOINE!!!! WERE ARE YOU??? då vet jag att vi är vänner" Jag lovade honom det. "Oroa dig inte, ditt liv har precis börjat." Fortsatte Antoine. "Du är ung och ska fylla ditt liv med erfarenheter innan du pensionerar dig." "Skratta och bjud in till fest så ofta du kan."

Jag fällde nästan en tår av tacksamhet för att få vara med om detta. Detta är något som jag aldrig kommer att glömma. Dagen då Antoine bjöd mig på middag en måndagkväll i Grenoble.
Full av lycka i hjärtat och full i magen lämnade jag Antoine som ropade efter mig: "Nästa gång bjuder jag dig på grodlår! hahahahahahahahaahah!!!!"