Att vilja eller inte vilja.

Halva tiden har gått.

Det gick fort. Tiden har ju liksom smugit förbi utan att jag har märkt det. Den gör ju det "när man har roligt" sägs det. Jag kan även avslöja att tiden går även när man inte har roligt. Eller när man är upptagen av att överleva en franska lektion. Jävla dumt talesätt. "Tiden går fort när man har roligt".
Jag har börjat fundera på att jag snart ska åka hem. Jag vill inte det. Jag vill inte hem till kyla, GP, taxibilar, min tv, mina 3-räkningar, tristessen, söndagarna, slottskogen, bussar, Avenyn. M m. Trampa i samma spår jag slitit ut mina (nåja åtminstone tröttnat på) skor i.
Vad är meningen med allt? Att samla på minnen? Vad ska man ha dem till när man ligger 6 feet under? Spelar det verkligen nån roll? Att samla på saker visste ju man ju redan innan Kafka myntade sitt berömda uttryck att det var helt bortkastat.
Så vad ska man göra då?

Kanske har Woody Allen rätt i att man borde leva sitt liv baklänges. Börja med att vakna upp från döden på ett ålderdomshem där man sakta tillfrisknar till man är så stark att de slänger ut en. Man får pensionspengar och när man blivit såpass ung får man ett arbete. På första dagen får man guldklocka och en stor fest. Man stannar där i 40 år och när man har blivit tillräckligt ung så slutar man jobba för att ägna sig åt att festa och vara promiskuös fram till man börjar skolan där man får mindre och mindre ansvar. Man blir ett spädbarn och får sedan tillbringa sina sista 9 månader på jorden i ett spa, fullt utrustat med lagom tempererade omgivningar och roomservice genom direkkontakt från en outsinlig källa. Man avslutar sin jordevandring genom en orgasm.
Kan det bli bättre?

Så vad är nästa steg nu då? Nästa år, månad, vecka, dag, timme?