Summa sidvisningar

torsdag 23 februari 2012

Radio, stenar och tonåringar.

Hej och hå i sjukstugan.

Jo det är ju så att influensan slog till igen. Den kom smyande i måndags och firade min kropps intagande med 40 graders feber i tisdags. Nu verkar den dock ha festat klart på mina blodkroppar och börjar långsamt dra sig tillbaka.
Har ju ändock lyckats registrera vissa företeelser under mina febertoppar.

Radion brukar vara min bästa kompis vid sådana här tillfällen. Man får veta vad som händer utanför sina väggar, kanske lära sig nåt matnyttigt samt vicka på foten till nån trevlig låt.
Men! Nu är vår relation aningen ansträngd.
Min dag har sett ut såhär i radiomått mätt:
07.30-10.00 Morgonpasset i P3
11.00-14.00 P1 och något kultur/samhällsprogram. Kan även gå bra med ett trädgårdsprogram om jag är illa däran.
14.00-16.00 Nordegern i P1 men! här har en bubblare tagit sig in: Eftermiddag i P4! Who knew?!
Men allt verkar ju vara i harmoni? tänker du nu?
Fel!
De senaste dagarna har jag zappat fram och tillbaka mellan dessa kanaler i vårt statliga nät utan tillfredställelse.
Jag förstår att situationen i arabvärlden är minst sagt ansträngd. Jag förstår (eller kanske inte?) att människorna där är trötta på tyranni och förtryck och står inte ut längre.
Men att höra Cecilia Udén om och om igen förklara läget om hur hon sprungit ut från nåt hotell och sett folk dö orkar jag bara inte med i mitt svaga tillstånd. Jag orkar ju knappt sitta upp på toa just nu. Jag ber på förhand om ursäkt för mitt egoistiska beteende men mina öron blööööööder!!! Sen upprepas det ju på kvällen på tv i flera omgångar.

Då bytte jag istället till P4.
Trevlighet är bara förnamnet. Det här behöver jag! Tänkte jag och lyssnade noga på vad Jossan hemkunskapslärare hade att säga om säsongsmat. Mycket matnyttig information om man får vara lite Göteborgsk!
Tyvärr avbryts sändningarna stup i kvarten av att programledaren tycker vi ska lyssna på "lite musik". I bästa fall är det en låt från sent 80-tal av Michael Bolton. Jag tyckte det var ok ett tag men när man börja längta efter Kicki Danielsson så kände jag att det var dags att tuna in P3 igen..

P3 då!
Oj oj vad jag älskat denna kanal! Roliga och skojiga program ledare! Och så duktiga journalister! Jag har haft överseende med överepresentationen av arga feminister för att de ändå har varit underhållande (missförstå mig nu inte, jag är benhård feminist, men inte så där liten-hund-arg) och veganer.
Men nu tycker jag att allt känns lite..likriktat. Mycket av musiken låter likadant och den nya låten "Hisingen-Manhattan" av Kristian Anttiila fick min feber att stiga. Smärtsamt.

Det enda som nu återstår är de kommersiella kanalerna. Suck. De enda kanaler jag står ut med är Mix Megapol eller Rix FM.
Tror mitt liv är slut.

Något annat jag ägnat mig åt är att undvika alla småstenar i hallen. Var kommer de ifrån?? Jag har ju inte ens varit ute??? Sjukt störande. De ligger där och skaver under min strumpa och jag tänker: "om jag sparar dessa så kan jag sanda själv nästa år"

Under sena morgon och eftermiddag har jag tagit mig en lite lur (därav glappet mellan radionssändningar mellan 10.00 och 11.00 om någon noterade det). Däremot färdas ljudet utifrån gatan in till mitt sovrum. Ganska trevligt och tryggt tycker jag, att ha världen alldeles utanför sitt fönster.
Det finns dock en skola här i närheten där det går idel tonårsstissiga ungdommar. När de går till bussen i klunga (notera att i det härfallet uppfattas det som önskvärt att gå i trupp, till skillnad från mitt tidigare inlägg)
så förs ofta konversationer i en icke normal samtalston. De skriker som de vore angripna av mördarbin. Varje gång det händer tror jag att nån håller på att bli överfallen.
Varför skriker ungdomar?
Häromdan när jag gick till jobbet fick jag se det up close. En flicka i nedre tonåren satt utaför ett av husen här på Eklandagatan och skrek att hon inte ville gå till skolan. Jag tyckte synd om henne för det är fasen ingen picknick att va tonåring med alla jäkla hormoner och elände. Hennes föräldrar försökte lirka med henne in i bilen. Sen kunde jag inte med att glo längre så jag vet inte utgången av historien.
Kanske är det därför ungdomar skriker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar